Testerna inför polishögskolan
Testerna för polishögskolan. Inför testerna så var jag mest orolig för psykologen, mest för att man känner sig maktlös när man sitter där. Cyklingen, styrkan och teorin handlar det om att DU ska prestera. Det känns mycket tryggare än psykologen som bedömmer dig beroende på dina svar och hur du är under cirka 1 timme.
Vaknade upp i Göteborgs garnison i ett kallt rum med 6 dubbelsängar. Testdag nummer ett och jag kände mig riktigt taggad. Om man inte klarar ett test får man inte fortsätta göra klart resten utan man får åka hem direkt. Jag hade redan bokat 2 nätter. Jag önskar jag kunde säga att det var för att jag var så säker på att jag skulle ta mig igenom testerna men egentligen var det för att jag precis blivit arbetslös och ville inte betala för en ombokningsbar biljett. Första dagen i Göteborg går snabbt och jag blir mer och mer självsäker för varje test jag klarar.
Nu är det bara de medicinska testerna och psykologen kvar! Med ett bra flow som jag fått från att klarat de andra testerna kommer jag upp till väntrummet. Detta väntrum är också där man sitter när man väntar på beskedet ifrån psykolgen. När jag går in i rummet så känner jag genast att det är en sammanbiten stämning i rummet.
Sätter mig bredvid en kille som kollar på mig, flinar nervöst och säger att det är en av fem som gått vidare från psykologen. Sekunden efter kallas han in och kommer ut lika snabbt med en sorgsen blick och tummen neråt. Tänker för mig själv "1 av 6, 1 AV 6 har klarat sig förbi psykologen, jag är 20 år och har jobbat extra på ICA-lagret, kanske ska gå ner och packa väskan redan nu". Klarade de medicinska testerna och nu satt jag i väntrummet och väntade på att psykologen skulle ta in mig och spotta ut mig också. Dörren öppnas och in kommer det en man som säger att klockan är halv 5 och att psykologtestet får vänta tills imorgon. Saved by the bell tänkte jag lite kortsiktigt kanske.
Fick sova nervöst den natten men det var garanterat bättre än om jag inte skulle klarat testerna och fått lov att sova med killar som klarat testerna. DET hade vart tortyr. Vaknade i samma kalla rum igen utav väckningen klockan 6. Hade gott om tid att äta frukost och göra mig i ordning mentalt. Tanken på 1 av 6 var näst intill borta nu när jag satt i vänrummet. Lite skönt nervöst som man ska vara när hela en framtid står på spel. Psykologen hämtade in mig... Hon pratade göteborska och jag kände direkt att det skulle bli en trevlig timme. Påminde henne om att det var fredag också för att höja hennes humör ytterliggare. Tiden gick snabbt och snart var jag i väntrummet och väntade på besked igen. Känslo/tanke-storm rådde i huvudet. "Gustav Löfgren!" Ropade hon som gav beskedet. Jag sprang bokstavligen in på rummet. Hon gick långsamt efter, alldelles för långsamt. Se kom hon in och började prata, också det gjorde hon alldelles för långsamt. Ur dimman i denna känslo/tanke-storm så hör jag ett antagen. Fuck yeah.
Nu vet jag inte riktigt inte varför hon sa antagen för det är jag inte än. Jag är rekomenderad utav rekryteringsmyndigheten till polisen. Det som kan men inte får hända är att det blir så många som klarar testerna så att de gör en gallring och att jag skulle sållas bort där. Blir det en En gallring så är jag inte säker på vad de går på. Men känns relativt tryggt ändå. Om de går på betyg så har jag ett rätt högt snitt och om de går på poäng ifrån testerna så gjorde jag rätt bra ifrån mig på dem också vad jag vet. Psykologen vet jag dock inte om hon gav några poäng. Men vadsomhelst kan hända och jag försöker inte tänka att jag är antagen nu. Om det är som jag förstått så ser det rätt lovande inför polisutbildningen VT 2017.
