Helvete! Jag är ju flygrädd!
Arlanda
Hemma!
Min soloresa till Barcelona har vart riktigt skön men framför allt lärorik och givande. Jag har jämt haft en klump i magen när det kommer till att flyga, sitter på helspänn under starten och tror att planet ska crasha vid varje gupp eller ljud jag hör. Logiskt vet jag det är farligare att ta sig till och från flygplatsen än själva flyget men ändå finns en känsla av rädsla inför maktlösheten i den flygande metalfågeln kvar. Denna gång vid takeoff så kände jag mig i vanlig ordning rädd, men det fanns en ny känsla som kom fram emellan ljuden från vingarna. Eufori! Jag vågar fast jag är rädd. Rädslor och helt ologiska tankar styr alldeles för ofta. Jag tycker det är jävligt vackert att se när ren vilja och mod tar sig igenom all bullshit i våra huvuden. Även om det är en liten skitgrej som detta. På plats i Barcelona bodde jag på hostel, ungefär som ett vandrarhem där många sover i samma rum. Bodde och spenderade kvällarna med människor från hela världen. Argentina, Mexico, Portugal, Australien, Amerika och Japan är några av de nationaliteter som bodde på hostelet. Vi kallade varandra efter land istället för namn då det var lättare att komma ihåg. Att prata med människor från andra länder får en att känna tacksamhet över att vara född i Sverige. 16 timmars arbetsdagar och månadslöner som är som en veckolön här i Sverige är vanligt. Det var revolutionerade för mig att höra att desa människor har skuldkänslor över hur bra de hade det jämfört med Afrika. Fick mig att inse att de flesta ursäkter och klagomål vi har här i Sverige är ganska patetiska. Pratade med två tjejer i 30-års åldern ifrån Portugal om att flytta hemifrån. De sa att de flyttade sent hemifrån i Portugal. Hur sent?
De bodde hemma fortfarande, husen var för dyra och lönerna var för låga. En utav dem jobbade som psykolog. När vi sa hejdå sträckte jag fram handen men de kramade och pussade kinderna på mig. TRAUMATISK upplevelse för Borlängebon. Sverige är ett rikt land men andra länder kompenserar genom rikedom i kultur och kärlek. När jag skriver detta har jag precis landat och ska in till Borlänge igen. Ont i magen inför nästa gång jag hör någon klaga över hur dåligt det är i Borlänge. Kanske blir det jag som blir skyldig till detta... Man borde kanske resa en gång varje månad för att hålla tacksamheten uppe. Utöver allt detta tacksamhetstrams så har jag druckit sangria, ätit paella och legat på stranden. Hann också med lite för mycket shopping i stan. Idag (Måndag) satt krimonologin igång igen, spännande och skönt med lite rutiner. Nedräkningen inför testerna för polishögskolan kan börja! Här är det motsatsen mot flygrädslan, logiskt vet jag att det är svårt att komma in men jag har en bra känsla i magen inför det. Håll tummarna den 22:a september.
Supersettar chins med paella